Akhnaten

Sesenet neftu nedjem
Per em rek
Peteri nefruk em menet
Ta-i nehet sedj emi
Kheruk nedjem en mehit
Renpu ha-i em ankh
en mertuk.

Di-ek eni awik kher ka-ek
Shesepi su ankhi yemef
I ashek reni er heh
Ben hehif em rek

I breathe the sweet breath
Which comes forth from thy mouth.
I behold thy beauty every day.
It is my desire
That I may be rejuvenated
With life through love
Of thee.

Give me thy hands, holding thy spirit.
that I may receive it and may live by it.
Call thou upon my name unto eternity
And it shall never fail.

Jag har hängt mycket i solen på sistone. Jag har fått en härlig pepparkaksfärgad bränna. Texten hittades på en kunglig mumie från Amarnaperioden, och översatts av Sir Alan Gardiner.

Vi gick till stranden. Där fanns en rosa sol, och en dansande hund.

Jag gick väl och hade skoj i solen då.

Songs: Ohia - The Lioness

När vi ändå håller på att älta, så kan man ju passa på att spela världhistoriens deppigaste låt medans man ändå håller på dårå.

En gång i tiden var jag fryntlig.

Ursäkta bristen på ordrika uppdateringar, men jag mår fullständigt värdelöst för stunden. Det enda jag pallar att göra är att kolla på film, och då och då gå ut i köket för att hämta kaffe. Ibland sover jag, ibland går jag ut på balkongen och röker. Eventuellt så mår jag bättre snart, hoppas jag. Bonus är att det är strålande blossande sommar, och folk springer runt med tindrande blickar mellan olika former av skoj. Och jag pallar inte ens uppskatta det.

Film: Timmarna

Popol Vuh: Wehe Khorazin

Film: Night of the Hunter

Varm Dattadag

I dag har det varit den soligaste dagen på hela året, och Malmö är knökfullt av folk som ligger i gatuhörn och plättar och gonar sig. Spenderade mina sista pengar på debaser med S igår, och trots att det var trevligt, så undrar jag lite varför jag använde pengarna på öl för 50 spänn glaset. Trots det, så känns det nästan lite logiskt. Mycket småtransaktioner på 50 pix i mitt liv. Stöl är 50 spänn, Cigg, 50 spänn, Arvid fancy + ett paket sojamjölk, 50 spänn. Mycket femtiolappar i omlopp som spåras tillbaka till mig.

Har precis spenderat soldagen med Gunnar. Gunnar är en mycket rar prick, och han är precis människan man skall prata med när man vill diskutera insnöade grejer. Jag presenterade mitt idiotprojekt för honom, och diskuterade det lite. Det känns nu klarare och klarare att jag vill göra detta. Efter det drev vi runt lite, pantade burkar, köpte kaffe och småpratade. Efter det så satt Gunnar tålmodigt och ojade sig över min långsamma dator, och försökte komma fram till vad som var fel på den. Någonting jag helt och hållit givit upp på, och dattan har mest legat där under en klädhög de senaste veckorna, vilket inte är så strålande då jag förmodligen kommer att behöva jobba på den över sommaren, om jag skall göra boken.
Hur som helst uppskattar jag att jag har vänner som Gunnar, som vill göra sådana saker. Och inte har någonting emot att sitta och oja sig över min dator. Jag är glad över att jag har vänner som honom.
Nu har Gunnar gått, och jag är lite mållös, eller så har jag känt på senare tid att jag står och är förvirrad. Har inte riktigt någon aning om vad jag skall göra, eller vill göra. Jag är mållös, och grumlig.

S gav mig ett råd i gårkväll förresten: När man oroar sig över någon, så skall man försöka vända det, och tänka kärlek. Försök vända varenda orosmoment till en positiv tanke. Hon betonade att hon inte var en hippie när hon sa det. Och det är hon ju inte. Och inte jag heller. Men det var ett gott råd. Skall testa det.

Darling, do you Love me?

Germaine Greer är i spexläge, men det fångar känslan bra.

Film: 3-iron

Tecknande och meditation

Försökte meditera igår. Fick ett tips av S, då hon satt och mediterade och fokuserade på att tänka på kärlek. Jag gick inte riktigt så långt. Men i alla fall så lade jag mig ner i min finaste divanpose, slöt ögonen, och gjorde mitt bästa för att stänga av all inre dialog. Det gick rätt så bra, och jag måste halvlegat där i kanske 30-40 minuter. Däremot är jag inte säker på om jag kände mig särskilt mycket lugnare. En av sakerna som lockade mig är möjligheten för förträngda trauman och jobbiga grejer att dyka upp. Det är jag sugen på. Jag vill bearbeta, och konfronteras med saker, och inte sitta med mina känslor inkorkade. Så jag avbröt efter ett tag. Inte för att det inte var trevligt, utan för att nog fick vara nog.

En av sakerna som är terapeutiska för mig är att sitta och jobba. Just nu sitter jag och ritar på en tavla. Den innehåller väldigt mycket smådetaljer. Mycket av det jag ritar och målar innehåller mängder med textur, små mönster och streck. Detta gör att allt jag gör tar oförskämt lång tid. Detta kan te sig väldigt jobbigt för vissa, och jag får ofta frågan hur jag pallar. Jag tycker det är lätt. Jag sjunker bort i någon sorts trance, och i bästa fall så glömmer jag tid och rum. Alla de små besluten man tar är ofta impulsiva, och inte för mycket intellektualiserande. Samtidigt som jag gör detta så tänker jag inte så mycket, utan mer att jag sitter och känner saker. En stor del av tiden så dyker jobbiga tankar upp, och det gör att jag sitter och ältar. Oftast så betyder det att jag sitter och ritar och mår skit. Samtidigt så sitter jag och ältar detta på twitter, vilket förmodligen förmedlar en rätt så skev bild av mig, men vafan. Det jag menade är att i de rätt så monotona momenten i mitt ritande finner jag någon sorts ro, och oavsett vad det är som kommer upp till ytan när jag gör det, så är det en bra grej i slutändan.

Män som gör grejs i Djungler

Antoine de Saint Exupéry, i sin Lockheed P-38 Lightning, i full gång med att tänka på tjejer.

En av mina favoritgenres att läsa är om män som gör grejs. Detta borde väl vara den största litterära genre i världen, men jag har yxat ner det lite till "Män som gör grejs i djungeln". Eller "Män som gör grejs, typ i en djungel, och sen börjar de tänka på en kvinna". Eller min favorit: "Lite sunkiga män som står i en djungel och får för sig att djungeln är en kvinna." Antoine de Saint-Exupéry, som skrev "Den Lille Prinsen" skrev en klockren bok om män som gör grejs. Den hette "Postflyg syd", och handlade om en man som flyger i ett flygplan, och allt detta flygande får honom att tänka på en kvinna.  Det är så satans gulligt att jag dör. 

Väldigt ofta när man läser böcker som de tycker man synd om männen, särskilt om man jämför med den andra, rätt så marginaliserade genren "kvinnor som sitter ner och känner grejer, och detta sittande och kännande får de att reflektera över männen i deras liv." Det är inte en dum genre heller, men jag finner inte ett lika stort komiskt värde i detta. Jag finner det bara så fasansfullt sött med alla de män därute, som behöver alla dessa svulstiga falliska gester, enbart för att locka fram den minsta lilla känsla. Och eftersom jag är född som, och uppfostrad till att vara CIS-man, så är jag väl sån jag med. Just nu sitter jag och läser en bok om Paul Gauguin på Tahiti. Han åkte till en djungel för att försöka komma på hur man målade innan civilisationen kom igång. Det gjorde han väl lite grann, men mest kommer ju folk ihåg att han åkte till Tahiti och låg med en massa barn.

Där har vi också favoritgenre nummer två. När männen åker ut i Djungeln, och det inte går så bra.

Paws

Har varit trött och utslagen de senaste dagarna, och har känt mig oentusiastisk. I min mani städar jag, så det är det jag har gjort. Fixat, donat, pillat med krukväxter. I dag fixade jag en säng på en gratisgrupp, och baxade den långsamt hem tillsammans med Anna och Therese. Nu när allting är installerat så känns det som att all energi bara rann ur mig. Jag saknar självklart att hänga med E, men det är kanske bäst att vi inte gör det på ett tag. Det verkar åtminstone så. Jag har haft ett migränmoln över mig sen jag vaknade idag, och jag misstänker att S smittade mig med sin sjukdom, så jag borde förbereda mig för inkubation redan nu. En av sakerna jag har haft på lager är kanske den enda nätserie jag någonsin gillat, nämligen Paws, av Pete Toms. Han kallar den "en pågående skräckhistoria om en man som äger en Tv". Den är kanske det mest peppande jag läst på länge, och jag läser sällan serier jag tycker om. Mer att jag läser serier pg.a att det är mitt jobb, och ser ofta på serier med ganska trötta ögon. Jag är glad att det åtminstone fortfarande finns serier där ute som peppar en. Särskilt nätserier, som ofta handlar om tevespel, och nördkultur, och annat som är kul i kanske fyra minuter.

Läs serien på petes Tumblr.

Jävla djur.

Så här såg det ut ungefär hela kvällen igår. Nu är det bara en sorgsen pistill kvar. Jävla griskatt.

Dagens rätt så skojiga att lystna brevid varandra

Oasen

Igår stod jag rastlös pg.a att varken E eller T ville hänga. Dessutom var S inte hemma, så om jag stannade så skulle jag mest sitta hemma och försöka läsa, och störa mig på katterna. När jag blir rastlös blir jag lätt som filifjonkan, och börjar putsa och dona, och såg mig runt i rummet. Tyckte att det såg ganska sunkigt ut, och kom ihåg att jag borde greja krukväxter.

Egentligen hade jag tänkt åka till plantagen, men det är en störig heldagsutflykt ut på ett tomt fält av parkeringsplatser med dålig åtkomst från bussarna. Mest handlar hela grejen om att gena över rätt så trafikerade vägar med skitstora kassar. Så jag bestämde mig för att ta mig ner mot stan och se vad som fanns:

TIETUSEN EXOTISKA VÄXTER! Det här måste vara bra. Jag hade hört mycket om det här stället, att det skulle vara ett mystiskt litet underland, fullt med skumma väggmålningar, och en liten koidamm.

Till deras försvar så var det faktiskt exakt som det beskrevs. När man kom ner så fick man känslan av att någon hade lämnat hela grejen i händerna på en liten målarglad outsiderfarbror, som fick dekorera hela grejen efter behag. Hela källaren var arrangerad efter länder. Vad blommorna hade att göra med länderna var lite vagt, då vissa länder var bara 2-3 olika blommor. Japan var i princip ett gäng orkidéer med glada samurajer och sumobrottare på väggarna.

Och mitt i allt: ZIRKUTZ! Jag misstänker att detta var blandavdelningen där de bara slängde grejs som inte passade någon annanstans. Fin bild av skäggig dam, dessutom, i ett hörn som var lite för mörkt för att fottas ordentligt.

Denna machoman är en av de fulsnyggare grejerna. Men jag ångrar att jag inte fottade den stora hiten, nämligen kassan. En enorm väggmålning av en indiankvinna som tar en tugga av ett blödande hjärta. Och framför: En liten gumma som sitter bakom disken och packar blommor i tidningspapper.

Jag tågade glatt därifrån 300 spänn fattigare, och började radda upp allt. Lägenheten lyftes ganska rejält, särskilt runt fönstren, som mest agerat katthylla och avlastningsyta för udda prydnadsgrejer.

Plus, lyckades hittade en plats att ställa leopardskorna! Nöjd kille!

Thirteen Moons - The Thin White Line

Den här är oförskämt fin, särskilt på grund av den pruttiga saxen.

Vi börjar här

Till exempel här, när jag kollar på tv. Mycket av mitt liv går förbi i ett oförstående lull. På bilden har jag redan somnat tre gånger.